DNS har influerat Eva starkt i att se individen som en helhet. Det vi inte tar ut i rörelse eller stabilitet i ett område av vår kropp, oavsett om vi är hund eller människa, kommer vi att ta ut i en annan del av kroppen. Bristande stabilitet och/eller rörelsestörning leder alltid till kompensationer som slår på resten av kroppen. Det centrala i både rehabilitering och i friskvård är att sträva efter att optimera individens funktion genom att hitta orsaken till funktionsnedsättningen snarare än att behandla lokala symtom. En muskel är inte spänd bara för att den har lust att vara spänd, en led drabbas inte av benpålagringar utan orsak, vi får inte smärta bara sådär…allt detta är centrala nervsystemets (CNS) svar på den input den får från kroppen. CNS fattar det bästa beslut det kan utifrån den inkommande informationen det får om hur våra kroppar mår just nu vare sig det då blir att spänna en muskel för att hålla ihop ett segment, fälla ut benvävnad på de ben som skapar en led för att stabilisera leden eller att skapa smärta för att få oss att förändra.
